Humaniora och humanistisk forskning var mycket närvarande i 1960- och 70-talets offentliga samtal. Ändå blev de ur ett samhällsperspektiv mindre viktiga. Det är kanske en möjlig sammanfattning av historikern Ragni Svenssons föredrag på Stockholms Humanistiska Förbundets sista möte för säsongen, den 15 april.

Vi talar vårt modersmål, vi talar arameiska, men vill vi vara fina och skriva så blir på akkadiska. Så kan man möjligen sammanfatta språksituationen i Västasien under årtusendet före vår tideräkning. Ola Wikander höll föredrag på Stockholms Humanistiska Förbund den 9 mars.

Svenska Humanistiska Förbundet hölls årsmöte den 4 mars. Wikipediaredaktören Johan Jönsson fick årets pris till yngre humanist, och idéhistorikern Anders Ekström talade om kunskap och demokrati på 2000-talet. Jag försöker referera det angelägna föredraget här. På bilden ger jag pristagaren 20 000 kronor medan förbundskassören applåderar. Placeringen rakt under kungaparet var inte avsiktlig.

Den 15 februari höll Cecilia Dilworth föredrag på Stockholms Humanistiska Förbund om brott och förövare hos Dostojevskij. Hennes mycket färska doktorsavhandling handlar om Dostojevskijs roman Döda huset. Den publicerades 1861-62, samtidigt som livegenskapen upphävdes, och det präglar romanen. Elisabeth Löfstrand, styrelsemedlem i SHF, har läst avhandlingen och skriver här om den.