På Västra Trädgårdsgatan 11 A, i Odd Fellow-huset, håller SvenskaHumanistiska Förbundet sitt årsmöte den 7 mars. Årsmötesförhandlingarna äger rum på förmiddagen, och då deltar en delegat från varje lokalförbund. Men klockan 14.30 – eller rättare sagt, strax innan – öppnas porten för alla medlemmar som vill delta i sammankomsten i anslutning till årsmötet. Den rymmer, förutom ett välkomnande, ett föredrag, den årliga prisutdelningen till yngre humanist och musikunderhållning. Efter själva sammankomsten blir det mingel med korv och bröd och ett glas vin eller öl. Att delta i sammankomsten kostar inget och kräver ingen anmälan. Men ska man delta i minglet, med förtäring, betalar man 150 kr senast den 25 februari till Svenska Humanistisk förbundets bankgiro 328-3363.

Föredraget hålls av Lennart Nordenfeldt som varit professori medicinsk etik och skrivit mycket om begreppet mänsklig värdighet. Den här gången kommer han att tala om Carl Yngve Sahlin, filosofiprofessorn som grundade Svenska Humanistiska Förbundet 1896. Sahlin företrädde Jacob Christophers Boströms filosofi, denna märkliga lära som dominerade inte bara 1800-talets svenska universitetsfilosofi utan också till inte ringa del så kallat bildat folks medvetande och politiska tänkande.

Boströmianismen var en idealistisk filosofi med utgångspunkten att det enda som egentligen existerar är Gud. Men Gud innehåller olika personligheter, som Boström kallade det – exempelvis var staten en personlighet. Samhället består av ett system av personligheter. Politiskt hamnade Boström med dessa utgångspunkter alltid i en sträng konservatism; hanförsvarade ståndsriksdagen, monarkin och annat som hörde det äldre samhället till.

Sahlin var professor i praktisk filosofi i Uppsala 1864–1894. Man kan säga att han försökte mjuka upp Boströms läror en smula för att göra dom gångbara i en nyare tid och möjliga att förena med modern vetenskap. Staten var nog inte en personlighet.Tvåkammarriksdagen kunde försvaras, även om parlamentarism och allmän rösträtt var förkastligt. Politiskt var alltså också Sahlin konservativ, även om han ofta försökte inta en medlande hållning och faktiskt såg positivt på arbetarnas fackliga organisering. Men som rektor för Uppsala universitet var han till exempel med om att stänga av Knut Wicksell sedan denne 1880 hållit ett föredrag om barnbegränsning.

Sahlin var en god organisatör och alltså första ordförande i Svenska Humanistiska Förbundet. Men det går knappast att säga att han präglade förbundet. Det grundades främst som en försvarsorganisation för latinets och grekiskans ställning i dom gamla läroverken – en kamp som förlorades. Men under mellankrigstiden förändrades det påtagligt i riktning mot den breda folkbildningsorganisation kring ett humanistiskt bildningsarv som det är i dag.

Förtjänsten av denna omorientering tillkommer främst ordföranden från 1926 till 1943, Ernst Nachmanson, som var professor i grekiska i Göteborg. Han breddade verksamheten på flera sätt. Bland annat såg han till att tyskvänligheten inte fick något fäste i förbundet under 1930-talet. Det hade annars funnits en risk för det, eftersom många läroverkslärare i latin och grekiska beundrade det tyska klassiska läroverket och tysk antikforskning (utan att för den skull vara nazister). Nachmanson, som var jude, var uttalad antinazist, humanist och demokrat. Och det är vi än i dag.

Olle Josephson

‍