Den vilde Platon och den systembyggande Aristoteles. Ett samtal om översättning

November 16, 2026

Jan Stolpes Platonöversättningar och Charlotta Weigelts Aristotelesöversättningar var utgångspunkten för samtalet, som hade form av en utfrågning från två av Klassiska föreningens studenter, Seida Modén och Carl Wallnér. Både Jan och Charlotta ansåg att de valt rätt filosof att översätta. Jan lockades av Platon därför att han är en stor diktare med stora litterära kvaliteter. Charlotta, professori filosofi, tyckte å sin sida att Aristoteles passade henne bättre, just därför att han inte är så varierad utan konsekvent med begreppen. Det är svårt nog ändå – för att översättningen ska bli bra måste man känna till hur de begrepp Aristoteles etablerade sedan utvecklats i en över tvåtusenårig filosofisk tradition.

Men samma problem sade sig Jan ha haft. Enklast var Platons idélära, menade han, som han valt att kalla formlära. Och här dök de båda versättarna in i en diskussion om grekiskans eidos som kan betyda art,form, essens, typ, kategori, idé och kanske en hel del annat också. Jan hade ofta stannat för form eftersom Platon är så visuell. Men, sade han, det blir helt fel att översätta eidos på samma sätt över allt hos Platon. Han har ingen färdig filosofi. Han prövar sig fram, och blir därför så både svår och rolig att översätta.

Också Charlotta framhöll att form är mycket olika begrepp hos Platon och Aristoteles. Hos Aristoteles kan man också översätta eidos med form, men kanske hellre art, som ofta sker i engelska översättningar. Aristoteles har ett annat ord med stark betoning på den sinnliga formen, morphe, som ofta översätts med gestalt.

Båda översättarna fick frågan hur de förhöll sig till andra översättningar. Båda ansåg att de var viktiga. Charlotta betonade att hon läste tyska, engelska och franska översättningar för att se hur de behandlat begreppsapparaten. Särskilt översättningar till tyska kunde vara till stor hjälp i arbetet med svenskan, inte minst på grund av den nära släktskapen. Hon väljer gärna termer som utgår från de germanska språkens ordstammar. En terminologi som återgår på latinet, och som man träffar på i engelska och franska översättningar, blir ofta alltför teknisk.

Jan nämnde tidigare svenska Platonöversättningar, som kundeha många kvaliteter men som inte sett Platons stilvariation. Det finns två tidigare. Måns Dalsjös från slutet av 1800-talet präglas av övertygelsen att Platons filosofi är ett slutet system och snarast en föregångare till Boströms filosofi. Resultatet blir därför stundtals absurt. Claes Lindskog från 1920-talet översätter Platon konkret och ledigt, men han är ointresserad av teoretiska passager och kan dessutom planka Dalsjö när han är oinspirerad. En egenhet hos LIndskog är också att han gör Sokrates så mild. I Jans översättning är Sokrates betydligt mer aggressiv och frän.

En fråga från Carl placerade de båda filosoferna i 2020-talet: vad är den första frågan de skulle ha ställt till AI-språkmodell? Aristoteles syllogismlära är det första steget mot AI, var Charlottas svar.  AI skulle vara otroligt främmande för en man med Platons kynne, svarade Jan, och framhöll återigen Platons stilistiska lekfullhet och ”vilda” tänkande. En bok som varit grundläggande för hans översättningsarbete var den finländska antikvetaren Holger Thesleffs Studies in the style of Plato (1967) som urskiljer tio olika Platonstilar.

En fråga från Seida gällde genusperspektivet: kan en kvinnofientlighet uppträda i texterna och vad gör översättaren då? ”Är en text kvinnofientlig ska översättningen vara det också” svarade Jan, och tillade att översättaryrket länge varit kvinnodominerat. Charlotta sade att ur hennes filosofiperspektiv har den antikfilosofiska forskningen en jämförelsevis starkare kvinnlig traditionän andra grenar av filosofin. Hon underströk också att översättaren måste vara vaksam och inte i texten läsa in sina fördomar om gångna tiders fördomar. Det som utmärker Platons och Aristoteles arbeten är den kritiska ambitionen att granska sin tid. Viktigast är frågan vad det innebär att vara människa.

Också publiken frågade – mötet var fullsatt med cirka 35 deltagare.Hur hittar ni alltid svenska ord? var en av många frågor. Det gav Jan Stolpe tillfälle att upprepa det översättarråd han alltid tjatat om när han utbildat översättare: Läs väldigt, väldigt mycket av svenska författare – där skaffar man sig det stora ordförrådet!

Olle Josephson

Ett avslutande PS till detta mycket ofullständiga referat. Jag frågade Jan Stolpe under eftersitsen om det fanns några svenska författare i dag som han tyckte skrev en särskilt bra svenska. Han nämnde tre: Aris Fioretos Agneta Pleijel och Lars Andersson. Ett lästips sedan man är klar med Platon ochAristoteles?

‍