Förra året kom Natur och Kulturs Litteraturhistoria, 950 sidor om världslitteraturen, från forntid till 2000-tal. Huvudredaktörer var Carin Franzén och Håkan Möller, professorer i litteraturvetenskap i Stockholm respektive Göteborg. Hur tänkte de? Vilken litteratur måste tas med, vilken måste väljas bort? Vilka perspektiv fick styra? Hur klara avvägningen mellan enskilda författarporträtt och översikter, mellan referat och textanalys, mellan idéhistoria och kulturhistoria?